Amnesty International är en global rörelse där mer än 7 miljoner människor i världen agerar för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid.

Internationella vapenhandelsavtalet (ATT)
- En nybörjarguide

Massvis av landsflaggor utanför FN:s högkvarter i New York.

Ända sedan mitten av 90-talet har Amnesty arbetat för att få till stånd ett internationellt bindande vapenhandelsavtal i FN, "Arms Trade Treaty" (ATT). Efter många års arbete och förhandlande antogs avtalet i april 2013.

Den 2 juli 2012 hölls en månadslång förhandling som skulle resultera i ett färdigt vapenhandelsavtal, ATT. Förhandlingarna verkade gå bra när USA, plötsligt efter långa överläggningar, kom fram till att det behövdes mer tid innan de ville gå med på avtalet.

I mars 2013 skedde nya förhandlingar och ATT gick nästan igenom med konsensus. Godkännandet blockerades i sista minut av Iran, Syrien och Nordkorea. Avtalet togs då upp på agendan i generalförsamlingen den 2 april och röstades igenom med 154 stater för, tre emot och 23 nedlagda röster.

Fem av världens tio största vapenexportörer; Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien och Storbritannien finns bland de 60 stater som redan har anslutit sig till ATT. USA, som överlägset är världens största tillverkare och exportör av vapen, är med i gruppen på 70 länder som har undertecknat men ännu inte ratificerat avtalet. Andra stora vapentillverkare som Kina, Kanada och Ryssland har vare sig undertecknat eller ratificerat.

 

Nedan förklarar Amnesty Internationals vapenexpert Brian Wood hur ett okontrollerat och fritt flöde av vapen orsakar död och kan förstöra livet för miljontals människor samt decimera hela samhällen. 

Hur fungerar den internationella vapenhandeln?

Den internationella vapenhandeln beräknades omsätta cirka 100 miljarder dollar enbart under 2012. Handeln växer snabbt och omsätter ännu mer om man räknar med relaterade tjänster. Vapen är extremt farliga produkter som är utformade för att döda och skada. På grund av att handeln inte kontrolleras ordentligt, blir miljontals människor dödade och skadade.

Hur många människor dödas med vapen varje år, egentligen?

Man uppskattar att omkring en halv miljon människor dödas med skjutvapen varje år. De dödas i strid, på grund av staters övergrepp eller av kriminella gäng.

Ytterligare flera miljoner dör av brist på mat, vatten och sjukvård som kan kopplas till väpnade konflikter som sporras av det okontrollerade vapenflödet. I den Demokratiska republiken Kongo uppskattar man exempelvis att över fem miljoner människor ska ha dödats på grund av den väpnade konflikten som pågått där sedan 1998.

Problemet är gigantiskt och pågående som man klart kan se i Syrien, Irak, Libyen och Södra Sudan. Självfallet är det inte endast en fråga om död. För varje person som dödas i en väpnad konflikt, måste man räkna in alla som skadas och torteras, misshandlas och blir tagna som gisslan.

Vilka påverkas mest av ett okontrollerat vapenflöde?

Kvinnor påverkas starkt. På sätt som ofta är osynliga eller som man inte talar om så ofta. Till exempel sexuellt våld under vapenhot. Barn och unga påverkas också oproportionerligt mycket. I vissa länder rekryteras barn som soldater av väpnade grupper och tvingas att slåss.

Vilka är ansvariga för situationen?

De fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd ­ USA, Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien ­ är de största vapenexportörerna. Andra länder som också exporterar mycket vapen är: Tyskland, Israel, Italien, Sverige, Sydafrika, Spanien, Belgien och Ukraina. Till de stora vapenimportörerna räknas Indien, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten med flera.

Kan företag hållas ansvariga?

Kommersiella aktörer är en viktig del av vapenindustrin. Det är företag som tillverkar, transporterar och säljer vapen. Under FN:s ”Protect, Respect and Remedy” ramverk för mänskliga rättigheter har företag ett ansvar gentemot människor oberoende av staternas skyldigheter. Men huvudansvaret faller ändå alltid på regeringen och staten. Det är bara de som kan reglera handeln, eller till och med förbjuda den. Problemet har hittills varit otillräcklig lagstiftning och brister i efterlevnad.

Hur ska ATT kunna göra skillnad?

ATT innehåller ett antal tydliga regler som ska stoppa vapen till länder där de kan komma att användas för folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och andra grova brott mot mänskliga rättigheter.

Länder som ansluter sig till ATT kommer att tvingas göra objektiva bedömningar för att förhindra risken att landets vapenexport kommer att användas för att begå sådana övergrepp.

Hur kan man garantera att staterna respekterar avtalet?

För de stater som har ratificerat avtalet – vilket betyder att man gör reglerna till nationell lagstiftning och sedan officiellt går med på kraven internationellt via FN – så får man stå till svars för sina handlingar.

För de som ännu inte ratificerat kommer ATT bidra med påtryckningar då avtalet är den nya internationella standarden.

Vad tycker Amnesty om avtalet som till sist antogs?

Ett internationellt vapenhandelsavtal är ett enormt viktigt historiskt steg. För att det ska spridas (och ratificeras) ytterligare så krävs politisk vilja och därmed hänger det på att det globala civilsamhället kan pressa sina respektive regeringar. 

Som alltid med avtalsförhandlingar så fick vi inte igenom allt som vi ville ha med, till exempel inkluderas inte ammunition i alla avtalsbestämmelser. Men det här avtalet har många hårda regler och det går att göra det starkare i framtiden. ATT ger en stabil grund på vilken vi kan bygga ett internationellt system för att tygla vapenspridningen till de som begår övergrepp.