Amnesty International är en global rörelse där mer än 7 miljoner människor i världen agerar för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid.

EU: Dödssiffran stiger i Medelhavet och EU tittar bort

Publicerad: 30 september 2014 11:15


Ett år efter flyktingkatastroferna i Medelhavet, då mer än 500 personer drunknade utanför ön Lampedusa, publicerar Amnesty International en rapport som visar hur den skamliga passiviteten från flera EU-länder lett till en dödsspiral där tusentals flyktingar och migranter förlorat sina liv i en desperat kamp att ta sig till Europa. 

Amnestys rapport: Lives adrift: Refugees and migrants in peril in the central Mediterraneanbygger på en mängd intervjuer bland annat med personer som överlevt båtkatastroferna, flyktingexperter och myndigheter. Den visar vilka enorma faror de som flytt undan krig, förföljelse och fattigdom utsätts för och hur ynkligt de flesta europeiska stater har bemött denna kris. 

- Samtidigt som EU bygger allt högre murar försöker allt fler flyktingar och migranter ta sig över Medelhavet i sina desperata försök att nå Europas kuster. De placeras i rangliga båtar av hänsynslösa människosmugglare. Varje vecka svävar hundratals mellan liv och död, och mellan hopp och förtvivlan, säger John Dalhuisen, chef för Amnesty Internationals Europaavdelning.

- Sedan början av året har mer än 2 500 personer drunknat eller försvunnit i Medelhavet på väg från Nordafrika. Europa kan inte blunda för den tragedi som utspelar sig. Vad Europas stater måste skaffa fram är många fler räddningsfartyg i Medelhavet med ett tydligt uppdrag att rädda liv ute på öppet hav och med tillräckliga resurser för att klara uppgiften. 

Väpnade konflikter och förföljelse i länder i Mellanöstern och Afrika, ekonomiska kriser och stängda gränser i sydöstra Europa driver desperata människor att söka sig över havet. 

Under 2014 har 130 000 flyktingar och migranter försökt ta sig över Medelhavet, nästan alla har räddats av den italienska flottan. De allra flesta tog sjövägen via det krigshärjade Libyen.
Amnestys rapport visar på strukturella svagheter i sök-och räddningsoperationerna och tar upp behovet av fler säkra och legala vägar för människor som flyr undan väpnade konflikter och förföljelse. Detta kan bland annat ske via vidarebosättning och att familjeåterförening underlättas. Även Dublinförordningen för behandling av asylansökningar inom EU borde ses över.  

Faror till sjöss
Amnesty intervjuade drygt 50 flyktingar och migranter i Italien och på Malta. Många hade liknande berättelser om hur farlig överfarten hade varit. De berättade om överfulla båtar och misshandel. Flera hade varit med om skeppsbrott eller andra dödliga incidenter. 

Mohammed, 22 år från Syriens huvudstad Damaskus berättar: " När vi lämnade Libyen var vi 400 vuxna och drygt 100 barn.Vi fick ta oss ut till den stora båten i roddbåtar. När jag fick syn på den stora båten såg jag vilket dåligt skick den var i. Jag ville inte gå ombord men flyktingsmugglaren hotade mig med ett skjutvapen. Det tog två timmar att få alla ombord. Klockan två på morgonen hörde jag skottlossning, det kom från en båt framför oss. Under fyra timmar försökte de stoppa vår båt. De sköt från alla håll. När gryningen kom gav de sig av. Den skadade båten gungade. Vi kastade alla våra väskor till och med flytvästarna överbord - vi ville ju överleva".

Bristen på koordination mellan kustnationerna, särskilt Malta och Italien, förvärrar farorna ytterligare. Långvariga tvister mellan Malta och Italien över deras respektive sjöräddningsskyldigheter kan ha kostat hundratals människors liv den 11 oktober 2013, när en trålare med 400 personer ombord sjönk inom maltesisk sjöräddningszon. 

Den internationella reaktionen på katastrofen, med krav på större insatser för att rädda liv, har inte följts upp med några meningsfulla åtgärder från EU:s ledare. Italien är det enda land som reagerat genom att operationen "Mare Nostrum", där en stor del av den italienska flottan används i sök-och räddningsaktioner. 

Men inte ens de italienska insatserna har varit tillräckliga för att förhindra de dödsfall som inträffade under sommaren och Italien har nyligen meddelat att de i längden inte kan fortsätta med dessa räddningsaktioner.

- Mare Nostrum har räddat tusentals liv men det är inte en långsiktig lösning. Det behövs en samordnad EU-insats för att klara av ett gemensamt EU-ansvar, säger John Dalhuisen

- Det senaste förslaget att Frontex, EU:s myndighet för gränsövervakning, ska involveras kan vara ett positivt steg enbart om tillräckligt med resurser sätts in och om mandatet tydligt gäller just sök-och räddningsaktioner. 

Behovet av reformer
Amnesty anser att Dublinförordningen vilket innebär att asylprövning ska ske enligt första-landsprincipen, lägger en alltför tung börda på de länder som deltar i räddningsarbetet. 
Bristen på ansvarsfördelning mellan EU-länderna leder till att länderna i Sydeuropa, särskilt Malta inte vill släppa in flyktingar och migranter till sina hamnar. 

- Oavsett farorna och EU:s åtgärder för att hindra flyktingar och migranter, kommer de att fortsätta att riskera sina och sina barns liv för att fly sina ursprungsländer som härjas av krig, brott mot mänskliga rättigheter eller ekonomiska problem. EU kan inte låta dessa människor ta världens farligaste rutt över havet och lämna dem åt deras öde, säger John Dalhuisen. 

Fakta och siffror 

Se video

Skriv under petition och kräv att Eu-länderna agerar

Läs rapporten (PDF).