Amnesty International är en global rörelse där mer än 7 miljoner människor i världen agerar för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid.

Indonesien - Papuansk aktivist om sitt engagemang för fredliga protester

Publicerad: 1 juli 2016

Filep Karma med Amnestypetitioner med krav på hans frigivning

Filep Karma greps den 1 december 2004 efter att ha deltagit i en en fredlig ceremoni där den västpapuanska flaggan hissades, en förbjuden symbol för självständighet. Han åtalades för ”uppror” och dömdes till 15 års fängelse. Den 19 november 2015 frigavs han och bor nu med sin familj i Jayapura. Amnesty (även svenska grupper) arbetade under flera år med han fall och tusentals brev hamnade på myndigheternas bord. Här berättar Filep om sin fortsatta kamp för yttrandefriheten i Indonesien:

“Jag föddes i Jayapura, Papua, den östligaste regionen Indonesien. Sedan barndomen har jag bevittnat många brott mot de mänskliga rättigheterna. Under förre president Suharto (1966-1998), anklagades människor som talade för papuanernas rättigheter omedelbart för separatism av militärregimen. Den som ville kämpa mot denna orättvisa var tvungen att gå [under jorden].

När papuaner kräver självständighet beror det på att många av dem vet att folkomröstningen 1969 om självständighet var orättvis. Papuaner hotades och skrämdes av indonesiska militära styrkor. Människor dödades eller försvann. De  levde i skräck och vågade inte att tala ut. Jag kunde inte acceptera detta.

När jag var en tjänsteman på 1990-talet var jag inbjuden att studera ett år i Filippinerna. Jag lärde mig om Mahatma Gandhi och Martin Luther King - hur du kan kämpa mot orättvisor med hjälp av fredliga metoder. Jag beslöt då att papuaner borde göra detsamma och fredligt tala för sina rättigheter.

------------------------------------------------------------------------

När Suharto avgick i maj 1998 tänkte jag att det var rätt tillfälle att inleda en fredlig kampanj för papuansk självständighet. Jag organiserade ett möte i staden Biak och jag ledde en aktivitet med en höjning av Morning Star Flag [en symbol för Papuas självständighet som är förbjuden i Indonesien]. För detta blev jag dömd till sex och ett halvt års fängelse för "förräderi" [domen ändrades efter överklagande efter 10 månader].

När jag satt i häkte blev jag dödshotad. En dag fick jag ett hundhuvud i ett paket med ett brev där det stod: "Jag känner till din familj, jag vet vad du gör,  jag vet allt så hålla sig borta från det! ". Jag var rädd. Men sen tänkte jag att om jag vill tala för andras rättigheter måste jag befria mig själv först. Vi måste befria oss från rädsla innan vi kan tala för andra. Så jag var ärlig mot min familj och mina barn och jag sa: om något händer mig bli inte chockade, ge inte upp hoppet utan fortsätt leva som vanligt.  

----------------------------------------------------------------------

I maj 2015 släppte den indonesiska regeringen fem papuanska politiska fångar efter att de benådats av presidenten. De erbjöd mig också men jag avvisade det. Jag ville inte acceptera benådning. Jag kunde bara acceptera att domen mot mig ogiltigförklarades och och at de återupprättade mitt rykte. Den 18 november meddelade ett fängelsetjänsteman mig att jag skulle släppas inom en timme. Jag vägrade först. Jag sa: "Varför vill du kasta mig ut idag? Jag borde åtminstone få en anpassningsperiod innan jag friges ". Nästa dag släppte de mig. Jag var i chock.

--------------------------------------------------------------

Jag kommer att fortsätta kämpa för mänskliga rättigheter i Papua och mot alla problem papuaner fortfarande står inför. Dag efter dag är detfler papuaner som vågar tala ut om sina rättigheter. I januari besökte jag politiska aktivister från Maluku som är fängslade på Nusakambanganön i Centrala Java. Jag träffade Johan Teterissa  [som Amnesty betraktar som samvetsfånge och som en svensk amnestygrupp arbetar för] i ungefär en timme men tyvärr övervakades vårt samtal noga av flera fängelsetjänstemän.

De fängslades bara för att de organiserade en fredlig protest genom att dansa och vifta med en flagga framför presidenten [den 29 juni 2007]. De dömdes till 18 år, 20 år och livstids fängelse. För mig är det mycket märkligt eftersom de inte utgjorde något hot mot presidenten och det var en del av deras sätt att yttra sig politiskt.

De fängslas i Java som ligger mycket långt ifrån Maluku. En fånge bör inte sättas i fängelse långt från hans eller hennes familj. Jag blev mycket berörd av detta och jag kan nog kampanja för dem. För några månader sedan träffade jag ministern för folkrätt och mänskliga rättigheter och han lovade att flytta fångarna tillbaka till Ambon, huvudstaden. Han ville inte säga när men han sa att det skulle vara "lätt".

Medan jag var i fängelse fick jag massor av brev - från skolungdomar, universitetsstudenter, och universitetslärare från många länder i världen. Ett stort tack till vänner från Amnesty International från hela världen som kämpade för mig.

Jag ber också Amnesty att fortsätta att stödja mina vänner som fortfarande sitter i fängelse. Breven betydde oerhört mycket för mig. De gav mig kraft, trygghet och hopp. De fick mig att känna att jag inte var ensam.

Mitt budskap till alla som läser detta är: ge det stöd och den energi du kan för vänner som hålls fängslade för att fredligt ha uttryckt sin strävan oavsett var de befinner sig. Amnesty måste berätta om dessa fredliga försvarare av mänskligheten, som behandlas orättvist och omänskligt så att människor från hela världen får veta deras historia.