Påtvingade försvinnanden

Termen "försvinnande" används när människor grips eller förs bort av regeringsagenter, och myndigheterna förnekar att de gripits. Amnesty betraktar "försvinnanden" som en grov kränkning av grundläggande mänskliga rättigheter och har agerat mot denna förtrycksmetod i många år. Ofta dödas de "försvunna" i samband med eller kort efter gripandet, i många fall efter tortyr.

Orsakerna till att så många människor ännu i dag "försvinner" är flera. Att förövarna går fria (straffrihet) är kanske det som mest har bidragit till att "försvinnanden" är en utbredd företeelse. Somliga regeringar inför lagar om åtalsfrihet för polis och militär som begår övergrepp. I andra länder låtsas myndigheterna utreda övergrepp men ser till att undersökningarna inte leder till något resultat.

Ett "försvinnande" innebär inte bara en kränkning av den "försvunnes" rättigheter utan även hans eller hennes närstående. FN:s människorättskommitté, den inter-amerikanska domstolen för mänskliga rättigheter och Europadomstolen för mänskliga rättigheter har alla konstaterat att ett "försvinnande" också kränker de anhörigas rättigheter. De anhöriga har rätt att få veta sanningen om vad som hänt.

Amnesty kräver att regeringar ska sätta stopp för utomrättsliga avrättningar och "försvinnanden". Organisationen kräver snara, fristående och effektiva utredningar om sådana övergrepp, och att de skyldiga ställs inför rätta.

I december 2006 antog FN en internationell konvention till skydd mot påtvingade försvinnanden. Syftet med konventionen är att förhindra dessa övergrepp, att ta reda på sanningen när "försvinnanden" ägt rum, att straffa förövarna och ge offren och deras familjer kompensation.