Straffrihet

Brott mot mänskliga rättigheter begås ofta utan att förövarna ställs inför rätta, antingen för att brotten begås med makthavarnas öppna eller tysta medgivande eller därför att efterföljande regeringar inte ställer förövarna inför rätta utan i stället väljer att utfärda amnestier. Straffrihet kan också vara resultatet av ett bristfälligt rättssystem.

Sedan Amnesty grundades i början av 1960-talet är erfarenheten entydig; det är straffriheten för gärningsmännen som är den främsta drivkraften bakom nya övergrepp. Våld föder våld där illdåd inte utreds ordentligt, där de skyldiga inte ställs inför rätta.

Amnestys ställningstagande är kompromisslöst när det gäller allvarliga brott mot mänskliga rättigheter. För att få militär, polis och andra säkerhetsstyrkor att upphöra med att mörda, tortera, kidnappa eller våldta måste regeringar agera kraftfullt. Sanningen om brotten måste göras allmänt känd genom opartisk utredning. De som är skyldiga, både de som direkt har utfört dåden och de som gett order, måste ställas inför rätta.