ICC - den internationella brottsmålsdomstolen
Trots att det världen över begås grova kränkningar av mänskliga rättigheter, är det endast ett fåtal av de ansvariga som ställs inför rätta och döms. Det råder alltså straffrihet. Amnesty arbetar aktivt mot denna straffrihet. Amnesty kräver att rättvisa skipas genom att brotten utreds och att, om det finns tillräcklig bevisning, de ansvariga ställs inför rätta och döms. För att bekämpa straffriheten, har Amnesty länge engagerat sig för upprättandet av internationella domstolar där de som begår grova internationella brott kan ställas inför rätta. Amnesty stöder därför till fullo den internationella brottmålsdomstolen (ICC).
ICC är en permanent internationell brottmålsdomstol. ICC:s stadga heter Romstadgan. ICC har bildats av enskilda stater och är inte en del av FN. ICC kan:
• Åtala och döma enskilda individer, inklusive stats- och regeringschefer.
• Döma över brotten folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.
• Lagföra brott begångna efter den 1 juli 2002 då Romstadgan trädde i kraft.
• Döma över brott som har begåtts på ett territorium eller av en medborgare som tillhör en stat som har tillträtt Romstadgan eller, om FN:s säkerhetsråd har givit sitt godkännande, oavsett var eller av vem brottet har begåtts.
Enligt Romstadgan får ICC endast agera om de enskilda staterna varken kan eller vill göra det. Huvudansvaret för att utreda brotten och ställa förövare inför rätta ligger alltså på de enskilda staterna. Amnesty anser att detta betyder att de stater som är parter till
Romstadgan har en skyldighet att implementera den i sin nationella lagstiftning, det vill säga förändra lagstiftningen så att den överensstämmer med Romstadgan. I många länder, exempelvis Sverige, är lagstiftningen bristfällig.
Amnesty kräver att Sverige implementerar Romstadgan genom att:
• Folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser kriminaliseras.
• Universell jurisdiktion för dessa brott införs i nationell lagstiftning, det vill säga att personer som har gjort sig skyldiga till grova människorättskränkningar ska kunna åtalas och dömas varhelst i världen de befinner sig, oavsett var brottet begicks och oavsett vilka medborgarskap förövaren och brottsoffren hade.
• Hinder mot åtal såsom regler om att brott preskriberas eller att vissa personer har straffrättslig immunitet avskaffas samt att politisk inblandning inte förekommer vid lagföringen av brotten.
