Amnesty International är en global rörelse där mer än 7 miljoner människor i världen agerar för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid.

Människorättskatastrofen fortsätter i Bhopal

Natten mellan den 2 och 3 december 1984 vaknade människorna i Bhopal i centrala Indien av att de hostade och hade svårt att andas. Desperat försökte folk fly från sina hem men utanför möttes de av en gul dödligt giftig dimma. Inom minuter låg tusentals människor döda längs stadens gator och gränder. Inom de följande timmarna fullständigt översvämmades sjukhusen av svårt skadade och döende människor.

En halv miljon människor utsattes för de cirka 24 500 kilo dödligt giftiga ämnet metylisocyanat (MIC) och 11 000 kg reaktionsprodukter som hade läckt ut i luften från det amerikanska företaget Union Carbide Corporations (UCC) fabrik för bekämpningsmedel i Bhopal. 

Mellan 7000 - 10 000 människor dog den natten och en halv miljon människor skadades. Minst 120 000 människor fortsätter att lida än idag. Respiratoriska sjukdomar, cancer, depression och ångest är vanliga följdproblem. Konsekvenserna för kvinnors hälsa är särskilt allvarliga, med en kraftig ökning av gynekologiska sjukdomar. 

Fördjupad fattigdom

De flesta av dem som drabbades av gasläckan i Bhopal var fattiga. Olyckan och de människorättskränkningar som den ledde till - kränkningar av rätten till liv, rätten till hälsa och rätten att försörja sig genom arbete bland annat - tvingade och tvingar tusentals människor in i djupare fattigdom. Många förlorade familjens försörjare och många förlorade sina djur, som är en viktig ekonomisk resurs. Tusentals människor kunde inte fortsätta med sin försörjning som en följd av olika hälsoproblem eller skador. Kvinnor i de drabbade familjerna bär på en dubbel börda eftersom de måste försörja familjen och ta hand om sjuka familjemedlemmar.  

En människorättstragedi då – en människorättstravesti idag

Människorna i Bhopal väntar fortfarande på ersättning, upprättelse och på att marken ska bli sanerad, trots att det är 30 år sedan katastrofen ägde rum.

De försök till rehabilitering som har gjorts har varit långt ifrån tillräckliga. De pengar som betalats ut till de drabbade räcker knappt till en kopp te om dagen. Läckan och de konsekvenser som den fick har aldrig utretts ordentligt. Tack vare de kampanjer och aktioner som aktivister från Bhopal bedrivit under åren har de uppnått vissa begränsade men viktiga framgångar. Lagstiftningen i Indien har skärpts exempelvis gällande hantering av giftiga ämnen. I augusti 2008 lovade dessutom den indiska regeringen att inrätta en kommission för rehabilitering av offren för olyckan i Bhopal. Löftet har ännu inte infriats.

Arvet från Bhopal lever vidare då människorna i Bhopal fortsätter att bli sjuka, då många berövats sina försörjningsmöjligheter och då de drabbade aldrig fått möjlighet att hävda sina rättigheter.

(Film:The Bhopal Gas leakage tragedy, 2013)

Företags ansvarskyldighet

Bhopal är ett viktigt symboliskt fall som fruktansvärt tydligt visar vad som kan hända när regeringar inte kan eller vill reglera företag och ställa dem till svars. Trots de farliga ämnen och processer som användes vid UCCs Bhopal-anläggning och de stora säkerhetsbrister som uppmärksammats, vidtog inte myndigheterna åtgärder eller krävde att UCC skulle skärpa säkerheten. Och företaget fortsatte att skära ned på säkerheten för att spara pengar – fullt medvetna om riskerna. Besparingar som hittills krävt minst 22 000 liv.

Bhopal är fortfarande en människorättstragedi 30 år efter olyckan som en följd av att den indiska staten underlåtit att ta itu med konsekvenserna som katastrofen fick på mänskliga rättigheter, underlåtit att se till att de drabbade får upprättelse och skälig kompensation. Försöken som de överlevande har gjort för att genom de indiska och amerikanska rättssystemen utkräva ansvar, få rättvisa och kompensation har gett ytterst begränsade resultat. Tjugosex år efter katastrofen, i juni 2010, dömdes det indiska dotterbolaget Union Carbide India Limited och sju indiska medborgare till vållande till annans död. Dotterbolaget förpliktas att betala ett vite på INR 500 000 (motsvarande cirka 80 000 SEK), medan individerna dömdes till fängelsestraff på två år och att betala INR 100 000 (cirka 16 000 SEK). 

De indiska domstolarnas upprepade försök att ställa det amerikanska moderbolaget UCC till svars har varit gagnlösa. UCC har vägrat inställa sig inför indisk domstol. UCC ägs sedan 2001 av Dow Chemical Company, som Amnesty menar har det juridiska ansvaret för katastrofen idag. Dow blev kallad till en domstolsförhandling i Indien i november 2014, men vägrade infinna sig.

Läs Amnestys uttalanda om Dows ansvar.

Läs Amnestys rapport 'Clouds of injustice' (.pdf)

Läs en sammanfattning om katastrofen i Bhopal
' Dodging responsibility - corporations, governments and the Bhopal disaster' (.pdf)