Fakta om flykting och migration

Amnestys arbete för flyktingar och migranter grundar sig på asylrätten, folkrätten och internationella överenskommelser, däribland FN:s Allmänna Förklaring om mänskliga rättigheter, FN:s Konvention om flyktingars rättsliga ställning, FN:s Konvention mot tortyr eller annan grym eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna - den sistnämnda även svensk lag. Utöver detta finns det gemensam lagstiftning och bindande regler för samtliga EU-länder.

Grundläggande principer

Rätten att söka asyl och få tillgång till en rättssäker asylprocess.

Rätten att erhålla skydd (asyl) om man riskerar att utsättas för allvarliga kränkningar av sina mänskliga rättigheter som exempelvis tortyr, dödsstraff, kroppsstraff eller att fängslas på grund av sina politiska åsikter, sin religiösa tro eller på grund av kön eller sexuell läggning.

Rättigheterna ska gälla för alla utan diskriminering. Man har rätt till en individuell prövning.

Stater har en absolut skyldighet att inte skicka en person till ett land eller område där hon/han riskerar att utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, kroppsstraff eller dödsstraff. Detta förbud (non-refoulementprincipen) gäller alla stater oavsett vilka konventioner man har eller inte har skrivit under.

Hur många asylsökande beviljas asyl?

Migrationsverkets statistik visar följande.

2007: 15 259 asylsökande personer beviljades permanent uppehållstillstånd, 74 procent hade antingen skyddsskäl eller flyktingskäl = de beviljades asyl på grund av risk att utsättas för allvarliga kränkningar av sina mänskliga rättigheter.

2008: 8 783 asylsökande beviljades permanent uppehållstillstånd. 82 procent hade antingen skyddsskäl eller flyktingskäl.

2009: 8 983 asylsökande beviljades permanent uppehållstillstånd. 89 procent hade antingen skyddsskäl eller flyktingskäl.

Sverige samarbetar även med UNHCR och erbjuder flyktingar från olika flyktingläger skydd i Sverige. Mellan 2007 och 2009 har 5 990 kvotflyktingar fått vidarebosättning i Sverige. 

Vilka familjemedlemmar kan söka tillstånd på grund av anknytning?

De som tillåts anhöriginvandra är som huvudregel make, maka, sambo och minderåriga barn.

Får man bidrag som asylsökande?

En asylsökande som inte har några egna pengar för att klara sin försörjning har rätt till dagersättning under väntetiden. Den utbetalas av Migrationsverket och ska räcka till mat, kläder, sjukvård, medicin, tandvård, hygienartiklar och fritidsaktiviteter.

Ersättningsnivåerna styrs av lagen om mottagande av asylsökande med flera (LMA). Beloppen har varit oförändrade sedan 1994.

Hur mycket pengar är det frågan om?

Bor den sökande på en av Migrationsverkets anläggningar där fri mat ingår är dagersättningen:

24 kr/dag för vuxna ensamstående

19 kr/dag per person för vuxna som delar hushåll

12 kr/dag för barn till och med 17 år (från och med tredje barnet halveras bidraget) 

Har den sökande eget hushåll och sköter matinköpen själv är dagersättningen:

71 kr/dag för vuxna ensamstående

61 kr/dag och person för vuxna som delar hushåll

37 kr/dag för barn upp till 3 år

43 kr/dag för barn 4–10 år

50 kr/dag för barn 11–17 år (från och med tredje barnet halveras bidraget)

Vad händer om en asylsökande misstänks för att vara krigsförbrytare?

Migrationsverket har ett samarbete med Rikspolisstyrelsens krigsbrottskommission  i frågor som rör misstänkta krigsförbrytare. 

Om det under handläggningen av ett ärende framkommer misstankar om att en person gjort sig skyldig till folkmord, brott mot mänskligheten eller krigsförbrytelser anmäls ärendet omedelbart till Rikspolisstyrelsens krigsbrottskommission.

Kommissionen har till uppgift att spåra upp krigsförbrytare och utreda misstankar om krigsbrott. Under det senaste året har tre misstänkta krigsförbrytare gripits i Sverige.

Migrationsverket samarbetar sedan länge med Säkerhetspolisen (SÄPO), som ansvarar för terrorismbekämpningen i Sverige. Samarbetet, som är lagreglerat, sker i första hand genom informationsutbyte i enskilda ärenden.

EU - Hur många asylansökningar är registrerade i de 27 medlemsländerna totalt?

I de 27 EU-länderna registrerades under 2009 totalt 286 700 asylansökningar.

Var kommer asylsökande ifrån?

De fem länder från vilka flest asylsökande i EU kommer ifrån är Afghanistan, Irak, Somalia, Ryssland och Kina.

Hur många asylsökande finns det i världen?

Enligt UNHCR, FN:s flyktingorgan, fanns 983 000 asylsökande registrerade vid slutet av 2009.

Hur många flyktingar finns det i världen?

Enligt UNHCR finns det 42,3 miljoner flyktingar i världen och av dem är 27,1 miljoner internflyktingar.

Var befinner sig världens flyktingar?

Enligt UNHCR befinner sig fyra femtedelar av världens flyktingar i utvecklingsländer. 

I slutet av 2009 var Pakistan det land i världen som hyste flest flyktingar, 1,7 miljoner personer. Iran hade 1,1 miljoner flyktingar och Syrien 1,05 miljoner.

Pakistan hade det största antalet flyktingar i förhållande till sin ekonomiska kapacitet följt av Demokratiska republiken Kongo och Zimbabwe.

Vad säger Amnesty om...

Rätten att söka asyl

Det är en mänsklig rättighet att ”söka och åtnjuta fristad från förföljelse ” (ur FN:s Allmänna Förklaring om de mänskliga rättigheterna).  För att erhålla skydd krävs att man har en välgrundad fruktan för förföljelse. Var skiljelinjen går mellan trakasserier och förföljelse är inte klar. I Sverige har man uttalat att ”förföljelse som riktar sig mot utlänningens liv eller frihet eller annars är av svår beskaffenhet” är av den art som ger rätt till skydd.  Om man riskerar att bli berövad liv eller frihet eller att utsättas för tortyr eller kroppsstraff är det alltid fråga om förföljelse (principen om non-refoulement det vill säga skyldigheten för stater att inte skicka tillbaka en person till ett land eller område där hon/han riskerar att utsättas för sådana övergrepp). I övrigt kan man säga att det beror på hur ingripande åtgärden kan sägas vara. 

Stater som har ratificerat (skrivit under och förbundit sig att efterleva) FN:s Konvention om flyktingars rättsliga ställning och dess protokoll har en absolut skyldighet att släppa in människor som befinner sig vid landets gräns och vill söka skydd (asyl) samt ge dem rätt  till en rättssäker asylprocess. Rätten att söka asyl finns också i artikel 14 i FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i artikel 18 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. 

Var ett lands gränser går är ibland komplicerat (se nedan vad gäller gränser, EU och  Frontex).

Det går inte att söka asyl ”på distans” på exempelvis en ambassad utan man måste ta sig till det land i vilket man vill/kan söka skydd (se även under visum).

Öppna gränser, fri invandring

Varje land har rätt att kontrollera vem som reser ut och in från dess territorium samt bestämma vem som bosätter sig där. En stat får däremot inte hindra människor att ta sig till säkerhet och resa in i ett land för att söka asyl. Om man inte söker skydd, finns det ingen absolut rätt att få resa in i ett land.

Visum

Visum är en tillåtelse att resa in i ett land. EU har gemensamma visumregler och för närvarande har EU ett krav på visum för medborgare från 129 länder. Visum används för personer som vill besöka ett land men inte för dem som vill bosätta sig där (om man vill bosätta sig i ett land ska man ansöka om uppehållstillstånd). EU har visumtvång för medborgare från i princip alla länder i världen i vilka det pågår konflikter och där mänskliga rättigheter grovt kränks. 

Detta gör det svårt och ibland omöjligt för dem som behöver fly att komma till ett land på laglig väg. För det fall man söker ett visum till exempelvis Sverige med avsikten att söka asyl när man väl är här, blir det avslag på ansökan eftersom man då inte bara vill besöka Sverige utan även stanna här.

Rättssäker asylprocess

Amnestys minimikrav för att en asylprocess ska anses vara rättssäker är:

• tillgång till ett offentligt biträde (som är ett juridiskt ombud som bekostas av staten) från början av processen och med vilken man har möjlighet att samtala innan asylintervjun.
• muntlig asylintervju med myndighetsperson som har särskild kännedom om asylrätt.
• tillgång till tolk.
• rätt att överklaga ett negativt beslut.
• rätt att stanna kvar i landet till dess överklagandet är avgjort.

Amnesty anser också att man bör införa någon form av kunskapskrav i asylrätt och folkrätt för de advokater och andra jurister som åtar sig uppdrag som offentligt biträde.

Amnestymedlemmar och anställda agerar aldrig ombud. 

Gömda flyktingar

Amnesty råder aldrig en person att gömma sig. Ett sådant beslut måste vara personligt, också eftersom det är mycket svårt och ofta mer nedbrytande än vad man kanske kan tro, att hålla sig gömd.

Amnesty ger stöd till individer, inte utifrån deras juridiska status i landet, utan enbart utifrån de behov som finns och efter en bedömning av eventuella risker vid ett återvändande till hemlandet.

Irreguljära migranter (papperslösa)

En migrant är en person som har lämnat sitt hemland och befinner sig i ett annat land, antingen tillfälligt eller permanent. Om man inte har tillstånd att vistas i det andra landet är man en irreguljär migrant. Felaktigt kallas irreguljära migranter ibland för illegala. Irreguljära migranter är en av de mest utsatta grupperna i vårt samhälle idag, ofta  rättslösa. Irreguljära migranter utsätts för olika former av övergrepp och diskriminering. Ett tydligt exempel är tillgången till vård. Amnesty är av uppfattningen att alla människor som befinner sig i ett land ska ha ungefär samma tillgång till vård och att detta är en grundläggande mänsklig rättighet. Amnesty anser också att Sverige och andra länder ska ratificera FN:s Konvention om Migrantarbetares och deras familjer rättigheter, Migrantarbetarkonventionen. Amnesty anser likaså att alla barn ska ha rätt till skolgång, även de som befinner sig här irreguljärt. 

Är Amnesty för eller emot EU:s asyl- och migrationspolitik?

Det pågående harmoniseringsarbetet på området flykting och migration innebär både fördelar och nackdelar ur perspektivet mänskliga rättigheter. Ett exempel på en fördel är att vissa medlemsländer, som inte har haft något mottagningssystem alls för asylsökande, nu tvingas till att införa ett sådant. En nackdel är att vi fortfarande ser att medlemsländerna mycket lättare kommer överens om åtgärder av kontrollerande slag än när det gäller förslag som har att göra med att höja rättssäkerheten för asylsökande. 

Ett av de stora problemen idag är att många, om inte alla medlemsländerna, använder sig av irreguljära migranter som arbetskraft, i större eller mindre utsträckning, samtidigt som man inte tar ansvar för att deras grundläggande mänskliga rättigheter inte kränks. Inget medlemsland i EU har heller ratificerat Migrantarbetarkonventionen.

Det finns inga legala sätt att ta sig till EU om man är i behov av att söka skydd. Med EU:s visumkrav (se ovan) och eftersom de flesta flyktingar kommer från länder för vilka EU har visumkrav, tvingas människor till riskabla vägar för att ta sig till skydd. Inte sällan tvingas man också att använda sig av människosmugglare. Det är dock viktigt att vara medveten om att en smugglare kan ingå i en internationell liga men också vara en nära släkting, en syster eller bror.

Dublinförordningen

Förordningen (som alla EU-förordningar) är bindande för alla EU:s medlemsstater och reglerar vilket medlemsland som är ansvarigt för en asylansökan. Exempelvis är det medlemslandet som har utfärdat en visering som är ansvarig för att pröva personens skyddsbehov. Om en person exempelvis får en visering av Greklands ambassad i Syriens huvudstad Damaskus och personen sedan reser direkt därifrån till Sverige och söker asyl här, är det Grekland som är ansvarig att göra prövningen, inte Sverige. Det faktum att personen inte har varit i Grekland ändrar inte detta. Ett annat exempel är om man i flykten tar sig över Medelhavet i båt och sedan befinner sig i Spanien en tid innan man reser vidare mot Sverige, där man söker asyl. Det är då Spanien som är ansvarig för ansökan. Sverige kommer i dessa exempel att begära att Grekland respektive Spanien åtar sig ansvaret för att pröva personernas asylansökningar och att personerna skickas dit.

Amnesty anser att varje enskilt medlemsland har en skyldighet att respektera sina internationella förpliktelser. Principen om non-refoulement, förbudet att skicka en person till ett land eller område där hon riskerar att utsättas för allvarliga kränkningar av sina mänskliga rättigheter, gäller för alla länder och för alla personer som befinner sig på ett lands territorium. För det fall ett medlemsland inte kan garantera att man upprätthåller en rättssäker asylprocess, ska man inte sända personer dit. För närvarande gäller detta för just Grekland och Amnesty anser att inget medlemsland ska tillämpa Dublinförordningens möjlighet att begära att Grekland tar över prövningen utan istället själva utföra denna.

Frontex

Frontex (Den Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska Unionens medlemsstaters yttre gränser) samordnar det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller kontrollen av deras yttre gränser. Ett konkret exempel är samordning av insatser i och kontroll av Medelhavet. Frontex samordnar också återsändanden av irreguljära migranter och personer som har sökt asyl i olika medlemsländer men som fått avslag på sina ansökningar.

Kommissionären Cecilia Malmström har lagt fram ett förslag i EU-Kommissionen att kraftigt förstärka människorättsdimensionen i Frontex arbete: ”All personal ska vara utbildad i grundläggande mänskliga rättigheter och känna till vilka internationella konventioner som är tillämpliga för flyktingar, det vill säga Genèvekonventionen och principen om non-refoulement” och ”En obligatorisk uppförandekod ska införas och vid återsändandeoperationer ska alltid en oberoende observatör finnas med.”

Detta välkomnas av Amnesty.

Ensamkommande barn

Barn som kommer utan vårdnadshavare och söker asyl är särskilt utsatta. Dessa barn får en god man som ska ta tillvara deras intressen i vårdnadshavarens ställe. Det är ett stort ansvar och av betydelse att man inte är god man för alltför många ensamkommande barn samtidigt. Utöver den gode mannen får även ensamkommande asylsökande barn ett offentligt biträde som ska ha särskild kunskap och erfarenhet av barn. Om det är fråga om att ett ensamkommande barn inte har skäl för asyl eller att på andra grunder få uppehållstillstånd i Sverige, är det svenska myndigheters skyldighet att innan beslutet fattas tillse att det faktiskt finns någon som i verkligen mening kan ta hand om barnet i hemlandet. Man ska inte, så som idag ibland sker, överlämna detta till den gode mannen. 

Förvar

Amnesty anser att ingen person ska frihetsberövas enbart på grund av att man söker asyl eller är irreguljär migrant. Om en person tas i förvar ska det ske i enlighet med gällande rätt, beslutet ska motiveras och det ska kunna överklagas. Man ska erhålla ett offentligt biträde. I förvaret ska man ha rätt att kommunicera med omvärlden.

Förvar är en mycket inträngade åtgärd i den personliga integriteten och ska bara användas när inga andra alternativ står till buds. Man ska alltid först göra en prövning om anmälningsplikt kan vara tillräckligt.

Det händer att personer, som är förvarstagna enligt utlänningslagen, placeras i häkten istället för i en av Migrationsverkets förvarslokaler. Det gäller främst personer som är utåtagerande eller självmordsbenägna. Migrationsverkets personal har inte rätt att använda några former av tvång och kan inte garantera personens och inte heller de andra förvarstagnas säkerhet. Av det skälet blir en sådan person istället häktesplacerad och kommer att lyda under samma regler som andra personer som sitter häktade, misstänkta eller ibland dömda för brott. Amnesty anser att personer som är förvarstagna aldrig ska placeras i häkte utan att sådana situationer måste lösas på andra sätt.