Människorättskatastrofen fortsätter i Bhopal

Natten mellan den 2 och 3 december 1984 vaknade människorna i Bhopal i centrala Indien av att de hostade och hade svårt att andas. Desperat försökte folk fly från sina hem men utanför möttes de av en gul dödligt giftig dimma. Inom minuter låg tusentals människor döda längs stadens gator och gränder. Inom de följande timmarna fullständigt översvämmades sjukhusen av svårt skadade och döende människor.

En halv miljon människor utsattes för de cirka 24 500 kilo dödligt giftiga ämnet metylisocyanat (MIC) och 11 000 kg reaktionsprodukter som hade läckt ut i luften från det amerikanska företaget Union Carbides (UCC) fabrik för bekämpningsmedel i Bhopal.

Mellan 7000 - 10 000 människor dog den natten och en halv miljon människor skadades. Minst 120 000 människor fortsätter att lida av olyckan än idag. Respiratoriska sjukdomar, cancer, depression och ångest är vanliga följdproblem.

Fördjupad fattigdom

De flesta av dem som drabbades av gasläckan i Bhopal var fattiga. Olyckan och de människokränkningar som den ledde till - kränkningar av rätten till liv, rätten till hälsa och rätten att försörja sig genom arbete bland annat - tvingade och tvingar tusentals människor in i djupare fattigdom. Många förlorade familjens försörjare och många förlorade sina djur, som är en viktig ekonomisk resurs. Tusentals människor förlorade sin anställning eller kunde inte fortsätta med sin försörjning som en följd av olika hälsoproblem eller skador.

En människorättstragedi då – en människorättstravesti idag

Människorna i Bhopal väntar fortfarande på ersättning, upprättelse och på att marken ska bli sanerad, trots att det i år är 25 år sedan katastrofen ägde rum.

De försök till rehabilitering som har gjorts har varit långt ifrån tillräckliga. De pengar som betalats ut till de drabbade räcker knappt till en kopp te om dagen. Läckan och de konsekvenser som den fick har aldrig utretts ordentligt. Inga av de försök som de överlevande har gjort för att genom de indiska och amerikanska rättssystemen utkräva ansvar, få rättvisa och kompensation har gett några resultat.

Arvet från Bhopal lever vidare då människorna i Bhopal fortsätter att bli sjuka, då många berövats sina försörjningsmöjligheter och då de drabbade aldrig fått möjlighet att hävda sina rättigheter.

[

Företags ansvarskyldighet

Bhopal är ett viktigt symboliskt fall som fruktansvärt tydligt visar vad som kan hända när regeringar inte kan eller vill reglera företag och ställa dem till svars. Trots de farliga ämnen och processer som användes vid UCCs Bhopal-anläggning och de stora säkerhetsbrister som uppmärksammats, vidtog inte myndigheterna åtgärder eller krävde att UCC skulle skärpa säkerheten. Och företaget fortsatte att skära ned på säkerheten för att spara pengar – fullt medvetna om riskerna. Besparingar som hittills krävt nästan 25 000 liv.

Bhopal är fortfarande en människorättstragedi 25 år efter olyckan som en följd av att den indiska staten underlåtit att ta itu med konsekvenserna som katastrofen fick på mänskliga rättigheter, underlåtit att se till att de drabbade får upprättelse och skälig kompensation och underlåtit att se till att de ansvariga ställs till svars.

Amnesty kräver:

Tack vare de kampanjer och aktioner som aktivister från Bhopal bedrivit under åren har de uppnått vissa begränsade men viktiga framgångar. I augusti 2008 lovade den indiska regeringen att ta sig an ett antal tydliga krav som framförts av Bhopalaktivister. Detta inkluderade ett löfte om att inrätta en kommission för rehabilitering av offren för olyckan i Bhopal. Löftet har ännu inte infriats.

Amnesty kräver nu bland annat:

• att den statliga kommissionen för Bhopal inrättas och resulterar i att människor som drabbats av gasläckan får ta del av lämpliga rehabiliteringprogram som innefattar skälig ekonomisk ersättning, sjukvård, social rehabilitering samt får tillgång till all information om konsekvenserna av läckan,
• att fabriksområdet och de omgivande områdena saneras och rengörs fullständigt,
• att Union Carbide ställs till svars för sina beslut, sin underlåtenhet att vidta förebyggande åtgärder för att undvika katastrofen och sina brott i efterdyningarna av läckan.

Läs Amnestys rapport 'Clouds of injustice' (.pdf)

Läs en sammanfattning om katastrofen i Bhopal
' Dodging responsibility - corporations, governments and the Bhopal disaster' (.pdf)