Avrättningsmetoder

Amnesty motsätter sig dödsstraffet i alla former, utan undantag, oavsett brott, förövare, eller metod som används vid avrättningen.

Arkebusering

Vid arkebusering utförs avrättningen antingen av en bödel eller av en exekutionspluton. Fången förs fram med huvudet täckt och ställs upp för att invänta skotten. Ett pistolskott mot huvudet åstadkommer omedelbar medvetslöshet och död, medan en arkebusering genom exekutionspluton kan ta längre tid eftersom soldaterna skjuter från längre avstånd och därmed träffar mindre exakt.

Alan Bani Odeh arkebuserades den 13 januari 2001 av en exekutionspluton i palestinska Nablus för att ha haft samröre med den israeliska säkerhetstjänsten. Han fick sin dom mindre än en vecka tidigare efter en rättegång som bara tog tre timmar att genomföra. Domen kunde inte överklagas.

Dödlig injektion

Vid avrättning med dödlig injektion får fången en spruta med dödlig dos kemikalier. I USA är det numera den vanligaste avrättningsmetoden. I regel används en kombination av tre droger. Alla tre är sådana som används på vanliga sjukhus, men vid en avrättning ges de i dödliga doser. Den första drogen gör fången medvetslös, den andra är muskelavslappnande och gör att andningen upphör, och den tredje drogen orsakar hjärtstillestånd. Efter avrättningen finns det så höga doser av kemikalier kvar i kroppen att den inte kan användas för organdonation.

Förespråkarna för dödlig injektion som avrättningsmetod hävdar att det är en humanare avrättningsmetod än andra. Många läkare har dock vittnat om svårigheter att hitta blodkärl att göra injiceringen i och andra komplikationer. Om blandningen inte är rätt kan den tjockna och täppa till blodkärlen, vilket gör att det tar längre tid för drogerna att verka. I USA förs för närvarande en debatt om injektion som avrättningsmetod, efter ett antal uppmärksammade avrättningar där problem uppstått.

I februari 1998 avrättades Manuel Martínez Coronado med en dödlig injektion, den förste som avrättades med denna metod i Guatemala. Han hade efter en bristfällig rättegång dömts till döden 1995 för flera dråp. Trots regeringens påstående att dödlig injektion skulle vara en human avrättningsmetod som dödade på 30 sekunder, tog det 18 minuter innan Manuel Martínez Coronado dog. I en radioutsändning fick man höra hur hans hustru och barn grät i ett angränsande rum under hans smärtsamma och utdragna avrättning. Avrättningen direktsändes även i TV.

Elektriska stolen

Avrättningar i elektriska stolen infördes i USA 1888 med motiveringen att det skulle vara en humanare avrättningsmetod än hängning. Vid avrättningen spänns fången fast i elektriska stolen och elektroder fästs vid fångens huvud och ena ben. Stark ström kopplas på och döden orsakas av att hjärtat stannar och andningen upphör. Även om fången förlorar medvetandet efter den första elektriska stöten så kan han fortsätta att leva. Därför behövs flera stötar för att döda fången. Elektriska stolen har kraftigt minskat i användning de senaste åren till förmån för dödlig injektion, och används nu bara i ett fåtal delstater i USA.

Pedro Medina avrättades i Florida 1997 i en elektrisk stol från 1924. Den fungerade inte som den skulle. Vittnen har beskrivit hur den svarta lädermasken fattade eld och hur tjock rök fyllde rummet, orsakad av elektriciteten som drevs genom hans kropp.

Gaskammare

Vid avrättning med gas spänns fången fast i en stol i ett lufttätt rum som kallas gaskammare och förgiftas när en giftig gas släpps in i gaskammaren. Det kan gå fort att bli medvetslös men om fången försöker hålla andan eller andas långsamt kan det ta lång tid.

Walter LaGrand avrättades med gas den 3 mars 1999 i Arizona, USA. Han var dömd till döden för ett mord han begått i samband med ett bankrån. 1994 uttalade en av USA:s distriktsdomstolar att avrättning med gas är en grym och ovanlig avrättningsmetod. Högsta domstolen sa dock att om den dödsdömde har möjlighet att välja en  annan avrättningsmetod kan gasning tillåtas. För Walter LaGrand tog det 18 minuter innan han dog.

Halshuggning

En metod som används bland annat i Saudiarabien. Huvudet skiljs från kroppen med ett svärd som ska vara så vasst att ryggmärgen snabbt huggs av och medvetslöshet inträder. För att detta ska ske kan flera svärdshugg behövas, eftersom ett svärd är ett relativt inexakt redskap. Hur snabbt döden inträffar sker beror alltså på hur stark och exakt bödeln är.

I Irak avrättades omkring 50 kvinnor och män i början av november 2000. De halshöggs vid offentliga avrättningar utan att ha blivit åtalade vid domstol enligt irakisk lag. Avrättningarna var en del av en kampanj för att få bort prostitution och omoraliska brott.

I Saudiarabien halshöggs 3 män offentligt i januari 2002. De hade dömts för homosexuella aktiviteter, vilket är ett brott i Saudiarabien. De som anklagas för brott får i allmänhet inte korrekta rättegångar och nästan alla som avrättas är utländska medborgare.

Hängning

Fången får ett rep rep fäst kring halsen, och sedan öppnas en lucka i golvet som fången står på. Döden inträffar genom att nacken knäcks av fallet eller genom kvävning då luftstrupen snörs åt av repet. En äldre form av hängning där fången kvävs till döds genom långsam strypning används fortfarande i vissa länder, bland annat Iran och Libyen.

Den nyare metoden av hängning utvecklades av en brittisk kommitté 1888, och går ut på att fången placeras ovanpå en fallucka. För att döden ska inträffa snabbt krävs det att bödeln anpassat repet exakt till fångens vikt och längd, annars tar processen lång tid.

I Japan avrättades två personer genom hängning under 2002 i samband med att Japans premiärminister gjorde sitt historiska besök i Nordkorea. För att minimera kritik utförs avrättningar i Japan oftast under ledigheter eller när parlamentet har uppehåll. Avrättningarna utförs alltid utan att den dödsdömdes anhöriga informeras. 

Dödsdömda får bara ta emot besök av en familjemedlem och hålls totalisolerade mellan besöken, ibland i många år. De får inte ta emot brev eller prata med vakterna.

Stening

Avrättning genom stening utförs vanligtvis sedan fången har begravts upp till halsen eller på annat sätt hindrats att röra sig. Eftersom en människa kan tåla hårda slag utan att förlora medvetandet kan avrättningen ta lång tid.

Iran är ett av de länder där stening förekommer. Där ska fången inte avlida av en enda sten utan målet är en långdragen process med med många stenar som kastas. Innan stenkastningen börjar grävs offret ned i en grop. Män grävs ner till midjan, kvinnor till brösthöjd. Det finns tillförlitliga rapporter om att en man och en kvinna ska ha stenats till döds i Iran under 2002.

I Nigeria dömdes Amina Lawal till döden genom stening för att ha fött ett barn utom äktenskapet. Domen kritiserades världen över och Amina Lawal friades till slut i en högre domstol. Internationella påtryckningar och brev från Amnestymedlemmar påverkade förmodligen den lyckliga utgången.