Diskriminering av Europas romer

Genom historien har romerna i Europa diskriminerats. Fortfarande under 2000-talet exkluderas de, trots alla lagar, åtgärder och planer som ska se till att alla människors rättigheter respekteras. Nationella regeringar och lokala myndigheter fortsätter att diskriminera och separera romerna från den övriga befolkningen.

Ofta lever de i djup fattigdom. De får sämre bostäder, utbildning och hälso- och sjukvård än den övriga befolkningen. De har inte tillgång till grundläggande samhällsservice såsom rent vatten och sanitet. De tvångsvräks från sina hem. De utsätts för rasistiskt motiverade brott. Myndigheterna vare sig erkänner att det förekommer, eller skyddar romerna från sådant våld. 

Stereotypa föreställningar om romer som ohygienska, obildade och rotlösa, leder till ytterligare exkludering och segregation. Den utbredda diskrimineringen gör att romerna får svårt att hyra bostäder. Ofta utestängs de från sociala bostadsprogram. De har inget annat alternativ än att försöka hitta tak över huvudet bäst de kan. Vanligtvis hamnar de i informella bosättningar utan besittningsrätt till sina bostäder.

När kommunala myndigheter vill "städa upp" området, eller böjer sig för påtryckningar från mer välbärgade grannar, blir romerna måltavla för olagliga tvångsvräkningar. Detsamma gäller om kommunen ska bereda väg åt infrastrukturprojekt.