Amnesty International är en global rörelse där mer än 7 miljoner människor i världen agerar för att mänskliga rättigheter ska gälla alla, alltid.

Diskriminering – alla är inte lika inför lagen

Diskriminering innebär enkelt uttryckt att någon missgynnas eller kränks på grund av vem hen är, vad hen tror på eller hur hen lever. Diskrimineringsförbudet är en central del av människorättsskyddet och finns i alla konventioner om mänskliga rättigheter. Skydd mot diskriminering finns också i nationell lagstiftning i de flesta länder, men utformningen av skyddet kan vara olika starkt och mycket ofta efterlevs lagarna inte. Ansvariga för diskriminering, vare sig dessa är statliga eller icke-aktörer, ställs alltför sällan till svars. 

Enligt den svenska diskrimineringslagen finns sju skyddsgrunder: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Detta betyder att missgynnande eller kränkningen måste ha samband med någon av dessa grunder för att klassas som diskriminering.

Diskriminering kan ta sig olika uttryck. Det kan till exempel röra sig om direkt diskriminering, indirekt diskriminering, bristande tillgänglighet eller trakasserier. När kränkningar sker och det finns samband med flera diskrimineringsgrunder -- till exempel om  en svart, rullstolsburen kvinna drabbas av trakasserier eller hat -- kallas detta intersektionell diskriminering. Det är viktigt att komma ihåg att diskriminering drabbar olika personer olika, beroende bland annat på sammanhang, klass och social status. Vid intersektionell diskriminering kan kränkningen upplevas som särskilt stark.

Diskriminering finns i alla länder i alla världsdelar. Dagligen trakasseras människor på grund av sin religion, sitt kön, sin sexualitet, sin etniska tillhörighet eller hudfärg eller sin funktionsnedsättning. Kvinnor nekas handlingsfrihet, ekonomiskt självbestämmande och rätt att bestämma över sin kropp i många länder i världen. I alla länder utsätts kvinnor för könsbaserat våld. Afroamerikaner är överrepresenterade i fängelser och vid tillämpning av dödsstraffet i USA. I Iran kan homosexualitet leda till döden. Romer utsätts för tvångsvräkningar i många europeiska länder och i vissa länder placeras romska barn i särskolor enbart på grund av sin etniska tillhörighet. Personer med funktionsnedsättningar trakasseras, begränsas och sätts under förmyndarskap.

Diskriminering är en kränkning av den grundläggande rätten till likabehandling. Statens ansvar att motverka och skydda mot diskriminering gäller oavsett om den kränkande behandlingen kommer till uttryck i lagen eller inte och oavsett om den som diskriminerar är en statlig eller privat aktör.

Här kan du läsa mer om ickediskriminering och mänskliga rättigheter från FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter, OHCHR (på engelska).

Information om diskrimineringsbegreppet enligt svensk lag finns här. 

EU och diskrimineringsskyddet

I dagsläget finns det ett glapp i EU:s lagstiftning mot diskriminering. Det diskrimineringsförbud som enligt EU-rätten gäller en stor mängd samhällsområden, inklusive varor, tjänster och utbildning, omfattar bara diskrimineringsgrunderna kön, ras och etnisk härkomst. I fråga om diskriminering på grund av ålder, sexuell läggning, funktionsnedsättning och tro eller övertygelse är sådan förbjuden enbart inom arbetslivet. 

År 2008 antog EU-Kommissionen ett förslag till ett nytt rådsdirektiv, vilket skulle jämställa alla diskrimineringsgrunder, även utanför arbetsplatsen. Amnesty välkomnar förslaget till ett nytt direktiv. Men Tyskland har motsatt sig det nya utvidgade direktivet, med motiveringen att de är nöjda med sin egen nationella anti-diskrimineringslagstiftning och inte ser något behov för EU att vidga sitt arbete i frågan. Amnesty anser att de allvarliga diskrimineringsproblem som finns i flera av EU:s medlemsländer, till exempel mot hbt-personer och personer med funktionsnedsättning, tydligt visar behovet av att EU gemensamt flyttar fram positionerna och trycker på de medlemsstater som har en diskriminerande lagstiftning. 

Amnestys antidiskrimineringsarbete

Att arbeta mot diskriminering och för lika rättigheter och möjligheter är ett av Amnesty Internationals globala strategiska mål för perioden 2016-2019. Detta mål (mål nr 2) lyder: 

Mänskliga rättigheter och rättvisa åtnjuts utan diskriminering: 

Diskriminering och våld på grund av identitet minskar

Framsteg görs vad gäller jämställdhet och jämlikhet utifrån kön, sexuell läggning könsidentitet och könsuttryck

Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter blir i större utsträckning en verklighet i människors liv

Amnesty kräver att regeringar...

… avskaffar diskriminerande lagstiftning och släpper fria alla personer som är fängslade enligt den lagstiftningen

… skyddar alla, oavsett vilka de är, från våld

… stiftar nya lagar och bygger institutioner som åtgärdar diskrimineringens grundorsaker

… går i bräschen för antidiskrimineringsarbetet och aldrig exploaterar eller utnyttjar människors diskriminerande åsikter för politiska mål.

För svenska Amnesty ligger fokus för diskrimineringsarbetet för närvarande på två frågor: diskriminering av romer i Europa och Sverige samt diskriminering av HBTQI-personer. Detta innebär inte att vi inte successivt även kommer att arbeta mer med andra diskrimineringsfrågor, i Sverige och världen. Dessa kommer att innefatta diskriminering av urfolk, diskriminering av muslimer, judar och personer av afrikansk härkomst, samt diskriminering av personer med funktionsvariation.

Johanna Westeson är sakkunnig i diskrimineringsfrågor på svenska Amnesty. Hon kan kontaktas på johanna.westeson@amnesty.se

Läs mer om Amnestys diskrimineringsarbete på vår internationella hemsida, här.