Stora utmaningar för Libyen efter Khadaffi

”Unga och gamla, kvinnor och barn, dödade, sårade, försvunna – alla familjer vi har mött här i Misratah har fått sin beskärda del av smärta och förluster.” Amnestys delegation i Misrata, den 25 maj 2011.

Den 1 januari 2011 hade det varit svårt att föreställa sig att regeringsfientliga protester skulle spridas över Libyen och i slutet av februari utvecklas till en väpnad konflikt, som skulle förändra den oljerika nordafrikanska staten. Överste Muammar Khadaffi hade total kontroll över landet sedan 42 år. De flesta av hans kritiker var tystade, i fängelse eller exil. Drakoniska lagar kriminaliserade oliktänkande och förbjöd bildande av oberoende organisationer. Hundratals politiska fångar var godtyckligt fängslade. Specialdomstolar dömde oppositionella efter synnerligen bristfälliga rättegångar. Straffrihet för tortyr, utomrättsliga avrättningar och påtvingade försvinnanden var fast etablerat.  Rop på sanning och rättvisa från familjerna till de minst 1200 fångar som dödades i det beryktade Abu Salimfängelset 1996 ignorerades. Utländska medborgare riskerade att gripas, fängslas på obestämd tid för ”immigrationsbrott”, torteras eller misshandlas på annat sätt. Kvinnor diskriminerades både enligt lag och i praktiken. Dödsstraff och andra grymma bestraffningar, till exempel spöstraff, föreskrevs för en lång rad ”brott”.

Läs mer om det gångna året.