Nyårskrönika över 2011:

Jasminvåren som övergick i syrisk vinter

Året började dramatiskt. Den unge grönsakshandlaren Mohammed Bouazizis död i den tunisiska staden Sidi Bouzid, i december 2010, blev den tändande gnistan till ett folkligt uppror. För förändring, för demokrati och för arbete och bättre livsvillkor. Tunisiens gator fylldes i januari av unga kvinnor och män, bloggare och fackföreningsaktivister. Genom facebook och twitter spreds krav på reformer. Demonstrationerna skedde i allt fler städer och det som har kommit att kallas Jasminrevolutionen tvingade till slut regimen på fall. Den 14 januari 2011 avgick president Ben Ali och lämnade landet.

Egyptiska myndigheter har under president Mubaraks 30 år långa regeringstid använt undantagstillståndet för att begränsa mötesfriheten och krossa rätten till fredliga demonstrationer. På Tahrirtorget i Kairo trotsade hundratusentals demonstranter myndigheternas försök att slå ner protesterna. Efter de inledande demonstrationerna i Alexandria, Kairo, Suez och andra stora städer i Egypten blev sammandrabbningarna mellan polis och demonstranter allt hårdare. Polisen använde tårgas och gummikulor. Många demonstranter misshandlades och flera tusen greps av polisen. Nu pågår val i Egypten, men situationen är mycket allvarlig med militär och polis som slår ner på demonstranterna under förevändning att det är utländska intressen som styr och som vill försvaga Egypten.

I Syrien är läget mycket allvarligt och det internationella samfundet vägrar att ta sitt ansvar och hänföra situationen I Syrien till den internationella brottmålsdomstolen. Det rapporteras att fler än 3 000 syrier har dödats sedan i mars, många av dem i samband med demonstrationer och attacker mot bostadsområden. Attackerna mot civilbefolkningen har varit så omfattande och systematiska att de, enligt Amnesty, kan sägas utgöra brott mot mänskligheten.

Mitt i dessa för Mellanöstern och Nordafrika omvälvande händelser fyllde Amnesty International 50 år. Det hela började en majdag 1961 då en brittisk advokat, Peter Benenson, publicerade ett upprop till stöd för de "glömda fångarna". Människor som satt fängslade och vars enda "brott" var att de uttryckt sina åsikter och därmed sågs som motståndare av förtryckarregimer runt om i världen.

I dag har Amnesty drygt 3 miljoner medlemmar, givare och aktivister i 150 länder. Nästan 90 000 av dem finns här i Sverige och att få arbeta med er är jag mycket stolt över. Vi ska glädjas åt våra framsteg under dessa fem decennier, men vi har en bra bit kvar till dess att de mänskliga rättigheterna gäller för alla, alltid.

Men det har hänt annat i världen under 2011. Den 27 januari nåddes vi av beskedet att hbt-aktivisten David Kato mördats i Uganda. Kato arbetade mot diskriminering av hbt-personer och var aktiv i organisationen Sexual Minorities i Uganda. Polisen grep senare en man för mordet, men incidenten har spridit skräck inom hbt-rörelsen.

På vårt internationella årsmöte i år fick vi lyssna på Kasha Nabagesera, också hon hbt-aktivist i Uganda. Hon berättade om sin vän David Kato och om hur hon fick flytta runt hela tiden för att hyresvärden ”can not shelter a criminal”. Hon beskrev det som många människorättsorganisationer dokumenterat i Uganda, fall av diskriminering, godtyckliga gripanden och misshandel av hbt-personer. Även aktivister som arbetat för att avslöja övergreppen har råkat ut för samma behandling. Detta är en mycket oroande utveckling och Amnesty kritiserade i maj i år det lagförslag som innebar dödsstraff för vissa former av sexuell samvaro mellan personer av samma kön - samma straff som för terrorism och landsförräderi.

När det gäller homo-, bi- och transpersoners rättigheter har vi under året sett flera fall, bland annat från Turkiet, Serbien, Indien och Kamerun, där myndigheterna undlåtit att skydda hbt-personer från diskriminering och fysiskt våld.

I september uppmärksammade Amnesty en sorglig tioårsdag. Den 18 september hade Dawit Isaak suttit fängslad i tio långa år i Eritrea utan rättegång. En skakande påminnelse om president Afewerkis totala förakt för den grundläggande rätten till yttrandefrihet. Han har på det mest brutala sätt stoppat all berättigad kritik mot regeringen. På Medborgarplatsen i Stockholm kunde människor delta i en manifestation till stöd för Dawit. Hundratals människor skrev en hälsning och vädjade för Dawits frigivning.

Några dagar senare, tidigt på morgonen den 22 september svensk tid, avrättades Troy Davis i Georgia med en giftinjektion. Han avrättades trots stora tvivel kring hans skuld. Det fanns inga fysiska bevis som kopplade honom till det mord han dömts för och 7 av 9 vittnen hade ändrat eller tagit tillbaka sina vittnesmål. När Troy hade 26 timmar kvar att leva sa han: "Kampen för rättvisa slutar inte med mig. Den här kampen gäller alla Troy Davises som levt före mig och alla de som ska komma efter. Jag är vid gott mod, jag ber och känner ro. Men jag kommer inte att sluta kämpa förrän jag tagit mitt sista andetag." Troy Davis blev 42 år.

Det blev oktober och glädjande nyheter kom från Burma om att regimen släppt 120 politiska fångar. Ett välkommet första steg, sa Amnesty, men vi krävde samtidigt att alla samvetsfångar måste släppas fria. Bland de fångar som släpptes i oktober fanns den kände komikern Zarganar (bilden), som fängslades i juni 2008 för sitt arbete att hjälpa offren för cyklonen Nargis och Zaw Htet Ko Ko, medlem av studentgruppen 88, som greps i oktober 2007. Flera svenska Amnestygrupper har arbetat för att få dess fångar fria.

Nästan lika länge som Amnesty har funnits har den nigerianska staten tillsammans med ett antal multinationella oljebolag utvunnit olja i Nigerdeltat. Oljeproduktionen har lett till svår miljöförstöring: jordbruksmark har blivit obrukbar, fisken dör eller blir förgiftad och människor tvingas dricka, laga mat och tvätta sig i förorenat vatten. I slutet av oktober kom den prisbelönta journalisten, Ibiba DonPedro, till Stockholm för att berätta om de katastrofala följderna av oljeutvinningen i Nigerdeltat. Under 2012 kommer vi i svenska Amnesty att fortsätta vårt arbete mer med Nigerdeltat och företaget Shells ansvar för att städa upp i området.

Under flera år nu har Amnesty arbetat med romer i Europa för deras mänskliga rättigheter. Vi har gemensamt uppmanat bland andra de italienska myndigheterna att sluta diskriminera romer. I november kom det glädjande beskedet att den så kallade "Nomadplanen” förklarades icke lagenlig av landets högsta förvaltningsdomstol. Ett steg i rätt riktning och det mest hoppfulla som hänt på länge i arbetet för romers rättigheter. Nomadplanen innebar att romer skulle tvångsflyttas från sina hem till områden som myndigheterna bestämde och många fick inte ens nya hem när deras gamla revs.

Slutet av året har i svenska media dominerats av de två svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson. Häromdagen meddelade etiopisk domstol straffet - de döms till 11 års fängelse vardera för terroristbrott. Amnesty har kraftfullt fördömt domarna och även uppmärksammat de 112 etiopier, oppositionella och journalister, som även de åtalats enligt antiterrorlagarna. Rättegångar mot dem pågår nu. Delta gärna i vår kampanj genom att skriva under Amnestys vädjande till premiärminister Meles Zenawi, om att samtliga samvetsfångar i Etiopien måste friges.

Så har året gått och mycket har förstås hänt och gjorts under året som inte får plats i denna krönika. Flera samvetsfångar har släppts, några länder är på väg att avskaffa dödsstraffet och det har trots allt hänt positiva saker i Mellanöstern och Nordafrika. I Tunisien har val hållits och Libyen har nu en möjlighet att bygga upp ett fritt och demokratiskt samhälle. I Sverige avslutades året med ett stort brevskrivningsmaraton, Skriv för frihet, med tillhörande bloggstafett och ljusmanifestationer runt om i landet. 

Stort tack till alla er som har varit med och försvarat yttrandefriheten och stärkt de mänskliga rättigheterna under året! Aktivister, brevskrivare, bloggare, bösskramlare, medlemmar, insändarskribenter och givare - det är ni som är Amnesty Sverige!

Gott Nytt 2012!