Den 27 oktober är det Dawit Isaaks födelsedag, men de senaste elva åren har han tillbringat i fängelse utan kontakt med omvärlden.

I september 2001 greps elva politiker och tio journalister. Ingen av dem har åtalats eller ställts inför rätta. Amnesty anser att de är samvetsfångar, det enda skälet till att hålls fängslade är att de uppmanat till politiska reformer i landet. 

Deras anhöriga har inte fått besöka dem i fängelse - de har inte ens fått veta var de hålls fängslade. De eritreanska myndigheterna har under alla dessa år vägrat att lämna ut några uppgifter, vare sig om Dawit Isaak eller hans medfångar. Denna totala isolering ökar risken för att de torteras och behandlas illa och att de inte får den medicinska vård de behöver. Enligt obekräftade uppgifter har flera av fångarna avlidit, men den eritreanska regeringen vägrar att kommentera dessa uppgifter. Familjerna förvägras till och med vetskapen om deras fängslade anhöriga lever eller är döda.

Den eritreanska regeringen fortsätter med sin tortyr och med att fängsla personer på godtyckliga grunder. Allt för att kväsa alla former av opposition. Oberoende medier är förbjudna liksom frivilligorganisationer. Det enda tillåtna partiet är president Afewerkis PFDJ, som har total kontroll över samhället och några fria val finns inte i sikte. Presidenten visar ett totalt förakt för den grundläggande rätten till yttrande-och åsiktsfrihet. Tusentals fångar tynar bort under vidriga förhållanden i Eritreas ökända fängelser. Fångarna utsätts för extrema ökentemperaturer, de hålls ofta i underjordiska celler eller i metallcontainrar.

Amnesty kräver att Dawit Isaak och alla andra samvetsfångar släpps omedelbart och villkorslöst.

Skriv på vårt vädjande