Ghanas fängelser är slitna, överfulla och i brådskande behov av upprustning, eftersom dess skick inte lever upp till internationell standard, säger Amnesty International i sin nya rapport "Prisoners are bottom of the pile: Human rights of inmates in Ghana"
Rapporten är baserad på undersökningar som gjordes av Amnesty 2011 och den dokumenterar problem med överfulla och olämpliga lokaler, hygien, hälsa och och bristfällig mat. Överfulla fängelser är ett akut problem som regeringen genast måste ta tag i. Ungefär 3 000 interner väntar på rättegång och har inte dömts för något brott än.
- Det är oacceptabelt att låsa in fångar 12 timmar per dag, 365 dagar om året i en mörk, dåligt ventilerad och ohygienisk cell som är ämnad för hälften så många personer, säger James Welsh på Amnesty.
Medan några fångar har sängar tvingas andra att sova på golvet. I vissa särskilt trånga celler visade fångar för Amnesty hur de tvingas sova på sidan bredvid varandra och hur de då tog upp hela golvytan.
Enligt en före detta fånge finns det inget privatliv utan alla sover och går på toaletten i samma cell.
Fångar har klagat på att de har hälsoproblem som till exempel hudsjukdomar och de har svårt att få ordentlig vård på sjukavdelningen, som är överfull och dåligt utrustad. Både personal och fångar har också klagat på den låga budgeten för mat.
- Regeringens beslut att öka matkostnaderna från cirka 2 kronor till 6 kronor per fånge och dag är välkommet, men det behövs fler åtgärder för att öka standarden, säger James Welsh.
För fångar som sitter i dödscell är inga aktiviteter tillåtna och cellerna är överfulla. När konstitutionen nu granskas är det ett tillfälle för regeringen att ta bort dödsstraffet.
- Problemen med överfulla fängelser kan lösas genom en större användning av icke-fängelsestraff, som böter och samhällstjänst. Att fångar flyttas till det nya Ankafulfängelset minskar problemet med överfulla celler, men det löser det inte, säger James Welsh.
Ett huvudmål för fängelser är att fångarna ska rehabiliteras för att kunna återvända till samhället som förändrade människor.
- Det finns träningsscheman, men på grund av de dåliga förhållandena följs de inte. Aktiviteterna för fångarna är begränsade på grund av att det saknas resurser.
Det är också viktigt att fångar kan prata oberoende med till exempel advokater, människorättsförsvarare och diplomater, men vissa fångar har berättat för Amnesty att de aldrig har pratat med någon annan person utan att vakter har varit närvarande.
- Både personal och fångar skulle i längden tjäna på en större öppenhet säger James Welsh.
Läs rapporten (PDF).
