USA, Ryssland och flera europeiska länder har i åratal levererat stora mängder vapen till förtryckarregimer i Mellanöstern och Nordafrika. Detta trots den betydande risken för att vapnen kunde användas för att begå allvarliga brott mot mänskliga rättigheter, visar en ny rapport från Amnesty International.
Rapporten: Arms Transfers To The Midle East and North Africa: Lessons For An Effective Arms Trade Treaty, granskar vapenleveranser som gjorts till Bahrain, Egypten, Jemen, Libyen och Syrien sedan 2005.
- Amnestys utredningar visar en oerhört bristfällig vapenexportkontroll som är full av kryphål och understryker på behovet av ett effektiv globalt vapenhandelsfördrag som kan upprätthålla respekten för de mänskliga rättigheterna, säger Helen Hughes, Amnestys ledande expert på vapenexportfrågor.
Regeringar som nu uttalar sin solidaritet med folken i Mellanöstern och Nordafrika är samma regeringar som fram tills helt nyligen försett bland annat regimerna i Tunisien och Egypten med vapen, ammunition, militär-och polisutrustning som använts för att skjuta, skada och godtyckligt gripa tusentals fredliga demonstranter. De har även sålt vapen och utrustning som i denna stund används av säkerhetsstyrkorna i Syrien och Jemen.
De största vapenleverantörerna har varit Belgien, Bulgarien, Frankrike, Italien, Ryssland, Storbritannien, Tjeckien, Tyskland, USA och Österrike. Till Jemen, där minst 200 demonstranter skjutits ihjäl, har även Turkiet och Ukraina levererat vapen.
När det gäller vapenhandeln till Syrien är det oerhört svårt att få fram uppgifter eftersom få länder offentliggör någon information. Trots att det inte finns någon årsredovisning om rysk vapenexport är det dock känt att Ryssland är den största exportören och att tio procent av den ryska vapenexporten går till Syrien. Indien har godkänt leverans av pansarfordon till Syrien och Frankrike har sålt ammunition mellan 2005 - 2009.
Sedan 2005 har tio länder exporterat vapen och ammunition till Muammar Khadaffis regim i Libyen; Belgien Frankrike, Italien, Ryssland, Spanien, Storbritannien och Tyskland.
Spanska komponenter till klustervapen hittades i staden Misratah efter att den utsatts för beskjutníng av Khadaffitrogna soldater tidigare i år. Dessa vapen är nu förbjudna enligt konventionen mot klustervapen som Spanien undertecknade knappt ett år efter att man gav klartecken för leverans till Libyen. Merparten av de tunga vapen som hittats i Libyen har sannolikt tillverkats under Sovjettiden, särskilt Gradraketer som träffar urskillningslöst och som använts av bägge sidor i konflikten. Kinesisk, bulgarisk och italiensk ammunition har påträffats liksom stridsvagnsminor.
Minst 20 stater har sålt och levererat handeldvapen, ammunition, tårgas och annan kravallutrustning till Egypten. USA har varit den största leverantören med en årlig export på 1,3 miljarder dollar.
Världssamfundet har visserligen vidtagit vissa åtgärder för att minska vapenexporten till Bahrain, Egypten, Jemen, Libyen och Syrien. Men enligt Amnesty Internationals rapport har det inte funnits någon fungerande vapenexportkontroll under tidigare år.
- Vapenembargon är ofta en fråga om "för lite och för sent" när omvärlden konfronteras med människorättskriser. Vad världen behöver är en rigorös bedömning från fall till fall av varje enskild vapenaffär så att regeringar kan förhindra att vapen exporteras om det finns en allvarlig risk för att de kan komma att användas för att begå allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, säger Helen Hughes.
- En sådan "gyllene regel" finns redan i det utkast till vapenhandelsfördrag som ska upp till ytterligare förhandling i FN i februari 2012. Om inte de länder som står för de största vapenexporterna kan ställa sig bakom ett sådant fördrag utan fortsätter med sin hänsynslösa "business as usual"-strategi är risken stor att vi kommer att få bevittna fortsatta människorättskriser som dem i Mellanöstern och Nordafrika och därmed undergräva den globala säkerheten.
Läs rapporten (PDF).
