Sierra Leone: Mödradödlighet förkortar kvinnors liv
Uppdaterad tisdag 27 april 2010.



Bildtext: År 2009 inledde Amnesty en kampanj för att se till att kvinnor i Sierra Leone får tillgång till mödra- och förlossningsvård som kan rädda liv. Bilden är taget vid ett av Amnestys event

Sierra Leone är ett land som står inför många problem och utmaningar. Invånarna lever i sviterna av ett tioårigt inbördeskrig och samhället präglas av katastrofal infrastruktur och utbredd fattigdom. Risken att dö i samband med graviditet och förlossning är större här än i nästan alla andra länder i världen: en av åtta dör till följd av komplikationer som i de allra flesta fall går att behandla.

Positiva nyheter - gravida får gratis vård
I september 2009, under ett möte i FN:s generalförsamling, annonserade Sierra Leones president att alla sjukvårdsavgifter tas bort för gravida kvinnor, kvinnor som ammar och barn under fem år, från och med den 27 april 2010. Samma dag hölls också ett möte med Taskforce on Innovative Financing for Health System, som leds av Storbritanniens premiärminister Gordon Brown och Världsbankens ordförande Robert Zoellick. Där annonserades nya finansiella initiativ för att möjliggöra kostnadsfri sjukvård i sex länder, däribland Sierra Leone. Kvinnor och barn prioriteras särskilt, i syfte att minska mödra- och spädbarnsdödligheten i dessa länder.

Regeringen i Sierra Leone har utarbetat en femårsplan för hur man ska förverkliga policyn och arbetar nu tillsammans med givarländer och NGO:s för att säkerställa genomförandet. Policyn, som alltså börjar gälla den 27 april, är ett mycket viktigt steg för att minska mödradödligheten i landet. Samtidigt måste man lösa flera andra frågor så att kvaliteten på vården förbättras och mödradödligheten minskar. Det handlar bland annat om att sjukvårdspersonal måste betalas löner som det går att leva på, att infrastrukturen förbättras i landet samt att kvinnor medvetandegörs om sina rättigheter, inklusive rätten till mödrahälsa.


Medicinsk utrustning Pincess Christian Maternity Hospital i huvudstaden Freetown i Sierra Leone.

Bakgrund
Ofta dröjer det alltför länge innan flickor och kvinnor får behandling när sådana komplikationer uppstår. Man dröjer med att uppsöka vård av flera skäl. Kvinnorna saknar information om vilka symptomen är när det gälle livshotade komplikationer. Oron över kostnaderna för vården leder också till att man väntar in i det längsta. Kvinnors låga status i samhället och i familjen gör att de saknar makt att fatta egna beslut. De manliga beslutsfattarna i hushållet prioriterar inte alltid kvinnors hälsa. När beslutet att uppsöka vård väl tagits dröjer det ofta innan kvinnan når kliniken eller sjukhuset på grund av stora avstånd, transportkostnader eller bristen på transportmedel och framkomliga vägar. Slutligen försenas behandlingen av att man inte påbörjar behandling innan patienten betalat. Utbildad personal finns inte alltid tillgänglig. Ibland saknas elektricitet, rent vatten eller sjukvårdsmaterial.

Mindre än hälften av alla förlossningar i Sierra Leone sker med hjälp av utbildade barnmorskor och mindre än en femtedel på sjukhus.

År 2002 införde landets regering en policy om fri hälsovård för sårbara personer, inklusive gravida kvinnor , kvinnor som ammar samt barn under fem år. Policyn har dock inte implementerats i praktiken. Sedan 2002 har regeringen med hjälp av FN och andra biståndsgivare vidtagit ett antal positiva åtgärder för att förbättra landets hälsovård. Bland annat har man tagit fram en omfattande plan och strategi kring reproduktiv hälsa och barns hälsa, Reproductive and Child Health Strategy and Plan (RCHSP), som landets president ställde sig bakom i februari 2008. Återigen har det dock visat sig vara svårt att genomföra planen i praktiken, bland annat på grund av orealistiska förväntningar på regeringens förmåga att leverera.

Kostnader ett enormt hinder
Ungefär 70 procent av vårdkostnaderna betalas av patienterna själva. Sierra Leone är därmed ett av de dyraste länderna i Afrika när det gäller vårdkostnader som betalas ur egen ficka (enligt UNICEF). Vårdpersonal har i regel mycket dålig statlig lön, om de har någon lön alls. Därför får patienterna ofta betala för att få hjälp.

Regeringen har heller inte försett vårdinrättningarna med den medicinska utrustning som krävs. Det saknas även mediciner vilket betyder att patienterna och deras familjer måste köpa medicin och annan utrustning på privata apotek eller direkt av vårdpersonalen. Kostnaderna kan variera oerhört. Det finns ingen norm för vad det borde kosta och inget system som reglerar avgifterna.

Kvinnorna tvingas betala för transporten till sjukhuset, en registreringsavgift vid ankomsten, en annan avgift för själva förlossningen, kostnader för mediciner och medicinsk utrustning såsom handskar och dropp, blodpåsar, tester och operationer. Många kvinnor kommer in för sent eftersom de eller deras anhöriga först försökt samla in pengar – avgifterna måste betalas i förskott, även om kvinnans liv står på spel.

De flesta har en mycket liten disponibel inkomst, eller ingen inkomst alls. Lantbrukare har svårt att få ihop till sitt leverbröd vissa tider på året. De fattiga i städerna, som saknar sociala nätverk eller som kanske har förlorat sina släktingar i kriget, har särskilt svårt att bekosta dyr, akut hälso- och sjukvård.

Kvalificerad, akut förlossningsvård saknas
Omkring 15 procent av alla gravida kvinnor i världen riskerar att drabbas av livshotande komplikationer i samband med graviditet och förlossning. Det krävs akut mödra- och förlossningsvård för att rädda deras liv. Men bara 14 av Sierra Leones 38 sjukhus som erbjuder mödravård kan tillhandahålla kvalificerad akut förlossningsvård som innefattar blodtransfusioner och kejsarsnitt. Inte en enda klinik inom primärvården kan erbjuda grundläggande akut förlossningsvård. Sex av landets 13 distrikt saknar helt akut förlossningsvård vilket lämnar 100 000-tals kvinnor utan tillgång till vård som kan rädda deas liv.