Lise Bergh på plats i Sierra Leone
Uppdaterad tisdag 29 september 2009.

Den svenska sektionens generalsekreterare, Lise Bergh, var på plats i Sierra Leone för lanseringen av kampanjen mot mödradödlighet. Läs hennes rapporteringar:

21 september, 2009
kl. 17.20
Idag har vi träffat sektionen i Sierra Leone och de har berättat hur de arbetat med att förbereda Demand Dignity kampanjen. Sierra Leone är en liten sektion med tre anställda (inklusive Direktorn) så de har haft och har ett tufft arbete framför sig. De har arbetat med att hitta lokala partners i de olika regionerna i landet som de ska arbeta med när karaven drar igång på onsdag. Karavanen är ett sätt att få ut kampanjen i landet och innebär att sektionen åker runt i landet och på sex ställen stannar upp och lanserar kampanjen tillsammans med lokala organisationer. De ska sedan arbeta vidare framförallt med att få med människor i kampanjen. Ett mål är att kvinnor ska känna till sina rättigheter och särskilt rätten till hälsa så att de kan ställa krav på regeringen och myndigheterna. Det stora problemet ar att det kostar pengar att få tillgång till vård. Nu ska vi träffa en del av dessa organisationer.

Lise

kl. 20.17
Nu har vi just avslutat ett möte med lokala NGOs som kommer att samarbeta med Amnesty i Dignity kampanjen. Det var oerhört intressant att höra dem. Det var kvinnoorganisationer och organisationer som arbetade med demokrati och ansvarsutkrävande. Och det var andra människorättsorganisationer. Det alla var överens om var att det är en fråga om att se till att kvinnors situation förändras. Kvinnor måste få makt över sina liv och få en jämställd ställning i samhället. Och det var något som framhölls med emfas av kvinnor, unga som gamla och män likaledes unga som gamla. Det kändes skönt att det finns en gemensam uppfattning. Sedan hade de rätt mycket kvar när det gällde hur de skulle fortsätta kampanjen efter lanseringen och karavanen. Men det kändes som om de skulle lösa de frågor som skulle kunna uppstå och de var medvetna om att det var en lång kampanj och att de måste hålla ut. Det gäller för oss också. Men det är en så viktig kampanj och när man är på plats förstår man vidden av problemet. Jag rapporterar vidare. Imorgon sker själva lanseringen och det kommer att bli häftigt av förhandsrapporteringen att döma.

Lise

22 september, 2009
kl. 14.06
Hej, här är en rapport om vårt möte med de internationella NGOs. Det var Rädda Barnen; GOAL; Catholic Relief Center; CONCERN; CARE; Läkare Utan Gränser och Mare Stoper Sierrra Leone. Vi sitter samlade i en ring och mötet leds av Irene Kahn. Efter mötet framför alla att det var ett öppet och inkluderande möte.

Deras uppfattning om situationen i Sierra Leone när det gäller mödradödlighet stämde väl överens med vår beskrivning. Hinder för kvinnor att få vård är kostnader för att få vård, bristen på hälsocentraler och sjukhus, bristen på utbildad personal och den allt överskuggande korruptionen. När det gäller korruption är ett problem bland annat att hälsovårdspersonalen inte får sina löner och därför tar ut avgifter. De jobbade alla med olika delar av denna problematik och tyckte, på fråga, att Amnestys roll var att belysa situationen (som man gjort med rapporten), att arbeta för att medvetandegöra kvinnor om deras rätt till hälsovård. Men också att informera de lokala myndigheterna om regeringens politik och lagstiftning på hälsoområdet. Ett stort problem är att regeringens politik inte blir känd ens för dess egna myndigheter, som District Councils som ansvarar för hälsovården regionalt och lokalt. Det finns exempelvis ett beslut om fri hälsovård för särskilt utsatta grupper men ingen tycks känna till det. Det kommer nog att bli bra i slutänden när det gäller samarbete med såväl nationella som internationella organisationer men en utmaning är koordineringen av arbetet. Snart ska vi åka på den stora lanseringen av kampanjen om mödradödlighet. Det har slutat att regna och hoppet stiger om en fin lansering med tal, musik, teater och film.

Lise


kl. 23.07
Dagen startade med ett hållande regn, åska och blåst. Alla höll tummarna och när vi åkte iväg kl 13 sprack himlen upp och solen tittade fram. Jag tog på mig mina nyinköpta stövlar för marken måste ju vara våt tänkte jag. När vi kom fram till skolan där lanseringen skulle ske var det snustorrt och jag fick gå i 35 graders värme i stövlar. Skolan var en statlig skola och jag passade på att titta in tillsammans med några elever. Det var en mycket torftig miljö med 3-4 skolbänkar och några fler stolar. Dem fick eleverna samsas om. Men de var priviligierade att få gå i skolan överhuvudtaget. Under tiden samlades människor kring den scen som var uppbyggd för tillfället. Jag och några andra sektions direktörer tog varsitt block och började samla in namnunderskrifter med krav på avgiftsfri och bättre vård. Det var både roligt och lärorikt att höra vad de hade att säga om sjukvården och alla skrev under. Det var nästan slagsmal att få skriva under och att få pins med "End Maternal Mortality in Sierra Leone". Det var väl ca 3-4000 personer nar vi började med att Sierra Leones ordförande, Violet höll ett inledningstal om Amnesty och kampanjen. Det var starka reaktioner i publiken när hon talade om siffror för mödradödligheten i landet. Däremot visste alla varför kvinnor dog. Brist på pengar, sjukhus och utbildad personal. Sedan talade Irene Kahn och hon fick också ett stort gensvar när hon berättde om kampanjen och hur vi skulle samarbeta med organisationer och rättighetsbärare. Därefter kom efterlängtat artistuppträdanden med lokala artister och så en känd sångerska från Nigeria som verkligen väckte jubel. De sjöng och talade om alla kvinnor som dog i onödan och krävde förändring. Slutligen spelade Amnestys dramagrupp ett spel. Det hela var mycket lyckat. Nu sitter vi och går igenom morgondagen då kampanjen ska lanseras i Makeni, ett distrikt ca 2 timmars bilfärd fran Freetown, huvudstaden. Där ska jag också besöka ett sjukhus och träffa barnmorskor.
Sierra Leone är ett fattigt land och när vi åker runt i staden till olika platser åker vi igenom slum som sträcker sig over stora delar av staden. Staden myllrar av människor som på olika sätt försöker ordna sitt dagliga livsuppehälle. Det är ett arbete från tidig morgon till sena kvällen. Ett positivt inslag är alla skolbarn i sina skoluniformer. De kanske kan få en bättre framtid.

Lise



23 september, 2009
kl. 22.26
Efter tre timmars bilfärd genom ett grönt landskap med små byar insprängda här och där kom vi fram till Makeni som är första anhalten för Karavanen. Vi blev mötta av Amnestysupporters och många andra som var nyfikna på vilka vi var. Det var dans och musik och vi leddes genom staden till Chiefen som är den högsta beslutsfattaren i staden enligt det traditionella styret. Efter en liten ceremoni där han, för det är en han, berättade att han stödde Amnesty i denna kampanj fortsatte vi till ett sjukhus för ett besök.
Det var ett statligt sjukhus och kvinnoavdelningen/förlossningsvadelningen var fullbelagd. Där låg kvinnor och flickor som hade fött barn, väntade på förlossningen eller som fött ett dött barn men där läkaren lyckats rädda livet på mamman. Läkaren berättade att det dött 11 kvinnor under de första 6 månaderna och att det ofta handlade om att rädda kvinnans liv. Många kom för sent. Och många kom efter en lång resa, kanske på cykel eller på motorcykel.

Vi träffade Kombajalo, 17 år och tvåbarnsmamma. Hon hade kommit in efter en färd på 480 km på cykel. Vägarna är knappast farbara och när hon kom in hade barnet dött och hon själv höll på att förblöda. När hon fick värkar bestämde familjen att hon skulle föda hemma och när det inte gick togs beslutet att hon skulle försöka ta sig till sjukhuset. Men då var det redan för sent. Det här är en av många berättelser. I sängen bredvid henne låg en ung flicka som förlorat sina tvillingar. Men det fanns också kvinnor som hunnit fram i tid och som låg och ammade sina nyfödda barn. Svaren från barnmorskorna och läkaren på vår fråga om varför kvinnorna kom så sent om de kom alls, var att det kostar för mycket även om avgifterna var låga och att det oftast inte är kvinnorna själva som fattar besluten och då kan det dröja. Dessutom hade de för få personal och för få utbildad personal.

Så vår kampanj känns oerhört angelägen.
Nu har vi just kommit tillbaka från lanseringen av Karavanen här i Makeni. Där utsågs Irene Kahn, Amnestys generalsekretare till Paramount Chief, den första kvinnan i Sierrra Leone som fått denna titel. Så det var oerhört symboliskt och en viktig markering för kvinnorna i Sierra Leone. Det är presidenten som underteckant utmärkelsen. Hennes titel är nu Ya Bomkapr Mankneh II of Bombali Distrikt. Sedan var det tal och musik som i Freetown. Massor av människor svarade JA på frågan om de ställde upp på denna kampanj. Det var en härlig känsla att stå där. Nu ska vi ha möte med de lokala NGO's här i Makeni.

Lise

24 september, 2009
kl. 14.23
Det är torsdag morgon och vi är på väg till Kamabai Village som ligger ungefär en timmes resa från Makeni. Vi ska träffa kvinnor från en av de 10 "Chiefdoms" i Bombali distrikt och få höra hur de tillsammans samlar egen kraft och tar tag i sina problem och sin ställning i samhället. "Chiefdoms" är en traditionell förvaltningsindelning inom distrikten. Varje "Chiefdom" styrs av en "Paramount Chief". "Mammy Queen" är en ledare för kvinnorna.

Vi kom in i byn och åkte till en plats mitt i byn där möten, val och andra officiella tillställningar hålls. Ca 200-300 kvinnor var samlade och sjöng och dansade, som traditionen är. Innan vi fick träffa kvinnorna skulle vi först hälsa på Paramount Chief, en mycket gammal man som enligt uppgift fyllt 104 år dagen innan. Han hälsade vänligt på oss och lyssnade på vad vi hade att säga om Amnestys kampanj. Sedan tog han oss ner till kvinnorna. Hela platsen lyste av en fantastisk färgprakt med kvinnornas kläder och det var en stor glädje och förväntan inför mötet på båda håll. Vi fick sitta på rad framför alla kvinnorna och Mammy Queen började berätta om hur de bestämt sig för att ta makten över sina liv. I Sierra Leone har kvinnor ingen makt och jämställdheten är långt borta. Men det ville dessa kvinnor ändra på. Först handlade det om att få inflytande i byn och att vara med och välja Paramount Chief. En person är röstberättigad om hon betalar lokal skatt. Det gjorde kvinnorna normalt inte men nu bestämde de sig för att "vara med". De betalade in sin skatt och skulle därmed var med i röstlängden. Men när de kom för att rösta fanns deras namn inte med. De bestämde sig då för att blockera valet och lyckades. De blockerade helt enkelt valplatsen. Mammy Queen blev fängslad men kvinnorna höll ihop och valet blev inte av.
Hur det sedan slutade framgick inte mer än att distriktet utsåg en Paramount Chief. Han blev dock aldrig accepterad utan fick resa i distriktet på nätterna berättade de och skrattade ljudligt. Den gamla Paramount Chief sitter nu kvar.
Nu arbetade kvinnorna med att försöka få bättre sjukvård. De arbetade främst praktiskt med att underlätta transporter till sjukhus, att se till att kvinnor verkligen kom iväg och att medicin fanns tillgängligt. De välkomnade Amnestys kampanj som handlar om att ställa krav på regeringen och dess myndigheter på fri tillgänglig sjukvård. Men framförallt att kvinnor och män i Sierra Leone ska ställa dessa krav. Alla hade berättelser om hur de förlorat en dotter, ett barnbarn eller en annan kvinnlig släkting. Det är plågsamat att höra och förstå att i stort sett alla är drabbade av mödradödligheten. Det är också viktigt att säga att det fanns män med på mötet som också hälsade kampanjen med tillförsikt om en förändring.
Jag berättade att vi i Sverige deltog i kampanjen och att vi berättade för människor i Sverige om deras situation och att det går att förändra bara vi är många som ställer krav. Jag berättade om alla namnunderskrifter jag hade med mig från Sverige med krav på regeringen i Sierra Leone att ge kvinnorna tillgänglig fri vård. Och att jag skulle överlämna dessa namnunderskrifter till hälsovårdsministern samma dag.
Vi lämnade Kamabali i en fast förvissning att vi tillsammans med dem och andra kvinnor och män i Sierra Leone skulle kunna förändra situationen och faktiskt sätta stopp för mödradödligheten, men också att det kommer att ta tid.

Lise

Uppdaterad tisdag 29 september 2009 av Kathleen McCaughey , sidansvarig Miriam Isaksson .