Lika tillgång till rättigheter, service och rättvisa
Uppdaterad tisdag 2 juni 2009.

Det finns ofta en ojämlikhet i hur samhällsservice och resurser fördelas. Människor som lever i fattigdom diskrimineras vad gäller tillgång till sådan samhällsservice som är nödvändig för att deras mänskliga rättigheter ska kunna förverkligas. Det kan handla om hälso- och sjukvård, bostad, rent vatten, sanitet och utbildning. Människor som lever i fattigdom nekas ofta samma rättigheter och offentlig service som andra grupper i samhället tar för givet. Det är ett resultat av att stater ofta undlåter att prioritera en miniminivå av ekonomiska, sociala och kulturella (ESK) rättigheter för alla.

Miniminivån eller rättighetens kärninnehåll anger vad som under inga omständigheter får kränkas. Till dessa kopplas grundskyldigheter för staten. Kärninnehållet för exempelvis rätten till hälsa omfattar bland annat tillgång till hälso- och sjukvård, inklusive reproduktiv hälsovård, basmediciner, tillgång till rent dricksvatten och och en miniminivå av säker, näringsriktig mat, mödra- och barnavård samt vaccinationsprogram mot de svåraste smittsamma sjukdomarna. Kärninnehållet varierar för varje ESK-rättighet.

En annan omedelbar skyldighet för stater är att prioritera de mest sårbara och marginaliserade. Enligt internationella människorättslagar är staterna skyldiga att till fullo utnyttja tillgängliga resurser för att säkerställa att ESK-rättigheter gradvis förverkligas i sin helhet.